Beijing always makes me think about my life, about my accomplishments about my past. I’ve been raised being told that I’m going to accomplish something big, that I have all the potential. And every time i come to Beijing it makes me question; what am i doing with that potential?
On the one hand I can’t handle any more than what I’m already doing, which at the moment is 200% studies and 3 part-time jobs. It’s not fair to my soon-to-be fiancee to take on any more either. But at the same time, there is so much more i want to do. I want to paint, write, learn to play the cello, learn to dance, explore, experience, invent. But there are bills to pay and chores to be done.
Even if I would do everything, would it ever be enough? Will I ever be enough?
Iallafall. Början av 2009 känns som en evighet sen. Jag började året som rödhårig, deprimerad 20-åring i Kumla, student på Örebro universitet och anställd på Tradera.
I januari flyttade jag från Kumla till Örebro, och blev med min första katt, Snix, ett litet monster från Örebro katthem. Ett stormigt förhållande tog slut, och jag festade lite för mycket och sov lite för lite.
I februari började Björn komma och leka med mig och Linda över helgerna. Det blev mycket whiskey, chokladbollar och öl, och en bitter-singel alla hjärtans dag där vi var Maggan, Åke och Stina. Jag började träna boxning och dansa lindyhop, rakade ena sidan av huvudet, piercade en medusa och började vänja mig av mina dåvarande antidepp.
Mars började med nya mediciner, och fortsatte med kärlek. Björn och jag kysstes en kväll på krogen och blev strax därefter officiellt tillsammans. Pendlandet mellan Örebro och Stockholm var galet, upp och ner flera gånger i veckan. Vi gick på spontana evenemang hela tiden, mycket musik, mycket öl och mycket pirr i magen.
I april ärade både Onon och Rachel oss med besök, vilket firades med festande i Stockholm och Nora. Jag provade mina första stämningsstabiliserande, men det var dödsdömt från första veckan. Jag piercade microdermals under nyckelbenen och kände mig mycket tjusig.
I maj blev jag stolt 21-åring, såg Andrew Bird på Strand, var på min första cruising och pluggade kemi på distans. Planen var att jag skulle söka in till KI och bli läkare. Jag började jobba på American Express och jonglerade 2 jobb, 2 heltidsstudier med ett någorlunda långdistansförhållande. Och så piercade jag en traguspiercing.
Juni bestod till stor del av slut på studier, vilket inte var lite eftersom jag hade skjutit upp det mesta på grund av min nykärhet. Yangyang och hennes karl Aboud kom och hälsade på oss i Örebro. Mot slutet av månaden åkte jag och Björn till Kina, fick min mobil stulen och turistade i värmen.
Juli började i Kina, men redan den 5:e var vi tillbaka i Sverige och sommarjobbandet började. Jag tatuerade mig den 9:e, kom in på Socialhögskolan i Stockholm, fick frikort, diagnosen bipolär och jobbade.
Augusti var Örebros sista månad. Jag lyckades flytta 4 gånger innan månadens slut och hann bo i Varberga, Kumla, centrala Örebro, Bandhagen och Stenhamra. Jag började på den nya skolan, kämpade med att få remiss från psyk i Örebro till psyk i Stockholm och började ta upp kontakter med gamla vänner.
I september sökte jag jobb så det sprutade om det, och hann både börja och sluta på ett av dem. Jag mådde skit igenom i princip hela månaden, fick ingen remiss, men fick, den absolut sista dagen i månaden, tid hos psyk. Jag och Björn bodde i Stenhamra, långt bort från allt. September sög.
I oktober jobbade och pluggade jag massor, utan ork till annat. Det blev en tripp till akutpsyk, och sen fick jag låna en hund av Björns mamma, som hjälpte till att få mig på fötter igen. Jag började gå på mindfullness kurser, som inte gav så mycket, men var rätt mysiga, och fick diagnosen borderline. Månaden avslutades med en Mustasch-spelning i Örebro.
November blev en förändringarnas månad. Jag bytte klass, som visade sig vara helt okay den också, och flyttade (ÄNTLIGEN) in till Fridhemsplan. Mamma var och hälsade på från Kina, och jag, Carolina och Cissi började skissa på en företagsidé. Vi renoverade lägenheten och Josse bjöd mig på en Mew-konsert. Innan månadens slut hade vår affärsidé dragit igång på riktigt och vi fick ekonomisk reward för det. Carolina blev våran tredje-nästan-sambo.
I december plockade jag på mig ett till extrajobb, bodde hos Björns föräldrar en helg och fick hem andra kissekatten Toulouse. Det jobbades, pluggades, och åktes till Kina. Nu är vi här, har firat jul här och ska förlova oss om 3 dagar. Jag har inte riktigt fattat hur stort det är än, men det känns så galet rätt, och helt ärligt längtar jag massor efter att få ha den där fina ringen på mig!
2010 ska bli ännu mer produktivt, jag ska försöka sluta sova bort morgonarna, börja träna, börja måla och skriva igen, och så ska jag försöka få till mig en ordentlig utredning. Jag ska börja plugga fysiologi på KI också. Och bo. Med min fästman. Whoop!

Idag har det varit jag och min kissekatt här hemma. Det finns inte mycket bättre än en liten spinnande pälsboll i famnen.



lla mina saker, vilket jag upptäckte inte var värst mycket. Alls… Tre vändor upp och ner för trapporna, och en halv lastbil, så var det klart. Jag och Björn låg på madrassen i bak och softade hela vägen upp till Stockholm 
